Rutiner, planering och listor

Hejsan hoppsan, hoppas allt är bra med er!
Idag tänker jag att vi bygger vidare på förra veckans inlägg där vi pratade om hur man kan tänka kring vardagssysslor under perioden då man är mitt inne i återhämtningen från en utmattning. I dagens inlägg går vi vidare till vardagsrutiner. Om ni missade förra veckans inlägg eller något av dem tidigare inläggen i temaserien vägen ur utmattning, finns dem under kategorin vägen ur utmattning på bloggsidan.

Men nu hoppar vi in i dagens inlägg!

Under tiden jag var heltidssjukskriven kände jag mig väldigt vilse och avskärmad från alla andra som bara fortsatte med sina liv precis som inget hänt. Trots att jag var hemma och sov mig igenom dagarna, kämpade med ångestattacker, roade mig med att se om Disney barnfilmer, försökte utföra olika sysslor som jag själv ansåg att det här borde jag klara av och framför allt grubbla och oroa mig för allt möjligt. Jag kände mig ensam och isolerad, frustrerad och ledsen. Jag tror att det här bidrog mycket till min olustkänsla över att vara själv, för det dem dagar som jag var själv som jag kände mig som mest isolerad och avskärmad från alla andra.

Det blev väldigt viktigt för mig att hitta trygghetskänsla i allt det nya och jobbiga. Min inre prestationsprinssessa mådde extremt dåligt över hela situationen. Jag gick ständigt omkring och kände att det inte alls var okej. Det var inte alls okej att vara heltidssjukskriven och bara sova bort dagarna, det var inte alls okej att inte hjälpa till hemma, det var inte alls okej att belasta Herman på det sätt jag gjorde och vara ständigt beroende om hans tröst och omsorg, det var inte alls okej att isolera mig från familj och vänner, det var inte alls okej att inte gå ut på dagarna och röra på mig, det var inte alls okej att vara en belastning för samhället och det var framförallt inte okej att vara så trasig och handlingsförlamad som jag kände mig. Men det var jag ju, och det var inget jag kunde ändra på eller dölja hur mycket jag en ville göra det.

För att jag skulle stå ut och orka med dagarna, utan att min inre prestationsprinssessa skulle sparka bak ut och bombadera mig med elaka tankar och otäck ångest, behövde jag rutiner att falla tillbaka på och få trygghet av. Mina rutiner hjälpte mig att komma ur känslan att bara ligga hemma och se på när alla andra bara fortsatte leva som inget hänt. När jag började rehabiliteringsprogrammet på Kognitiva Teamet rehab gav även det mig en känsla av sammanhang och samhörighet. Det blev lite som att gå till jobbet då man hade en tid att passa, människor att träffa och var en del av en grupp. Därför blev det väldigt viktigt för mig utöver stödet i form av gruppterapi, fysioterapi, läkarstöd, arbetsterapeut och allt annat som rehabiliteringen också erbjöd.

Rutiner blev också viktigt för att komma ihåg viktiga saker såsom att äta mat flera gånger om dagen och duscha då och då. Rutinerna skrev jag ner på en lapp som även den hamnade på kylskåpet. Så småningom skrev jag rutiner för olika dagar såsom rehab dagar, sociala dagar, ensamma dagar och så småningom när jag började jobba deltid även för jobbdagar. Det blev ett bra sätt både att komma ihåg saker och klara av dagar som var påfrestande. I rutinerna fanns även aktiviteter som att gå ut och gå promenader eller att försöka röra på mig då det ofta fick mig att må bättre.

Livet blev på så sätt ganska inrutat trots att schemat bestod av mer eller mindre påhittade sysslor samt nödvändigheter som att göra i ordning sig på morgonen och komma ihåg att äta lunch. Men det var jätteviktigt för mig. Och bara en sådan sak att dagar skiljde sig och inte bara flöt ihop gjorde det hela väldigt mycket enklare.

Före jag blev sjuk var jag en så kallad ”listmänniska”. Jag skrev listor för allt. Att göra listor, träningsscheman, matplanering, ledighetsplanering, jobblistor, kom ihåg listor, mållistor osv. Jag kunde göra detaljerade scheman och planeringar för veckan för att se till att jag skulle effektivisera och maximera min vecka till det yttersta. Både för jobbet och privatlivet. Trots det kände jag mig ständigt oorganiserad och osamlad. Listorna var på baksidan av post, lösa pappersblad, i någon anteckningsbok, på mobilen eller på något kladdpapper på jobbet men jag lyckades aldrig sammanställa listorna eller ens hålla koll på var jag lagt dem eller hur många det var. Jag försökte ständigt skapa rutiner för saker för att på så sätt effektivisera och maximera. Träningsrutiner, jobbrutiner, mat rutiner, städrutiner, sov rutiner men trots mina ständiga försök fick jag liksom aldrig ihop det. Jag glömde bort, tappade bort pappret med rutinen jag skrivit upp, något annat kom upp, jag blev uttråkad eller tyckte att det inte var tillräckligt bra.

Att flytta ihop med någon gjorde det även tydligt hur rörig och oorganiserat saker blev runt omkring mig. Jag kan inte sortera, skapa system och hålla ordning. Jag orkar liksom inte, känner att något annat är viktigare eller så tar det bara för långt tid. Jag har alltid så himla bråttom. Allt ska gå fort, hellre fort och slarvigt än långsamt och noggrant. Herman är precis tvärt om, för honom är det viktigt att saker görs noggrant och ordentligt och det får ta den tid det tar så länge resultatet blir så bra det bara går. För honom är processen, problemlösningen och vägen dit det viktigaste. Just dem här olikheterna kan göra oss båda väldigt frustrerade på varandra, men ibland kan det faktiskt göra att vi kompletterar varandra.

Jag fortsatte med mina listor när jag blev sjuk. Men jag blev ständigt frustrerad och arg på mig själv. Jag ångade på med mina inre måsten och krav på mig själv, och baserade mina rutiner på det jag tyckte att jag borde klara av. Men det gick ju så klart inte. När jag började prata om det här med Herman blev det ganska tydligt för oss båda hur styrd jag varit av inre prestationsångest, krav och måsten och hur mycket det hade och fortvarande påverkade mig i vardagen. Även mitt sätt att skapa rutiner för mig själv. Och hur mycket mina listor, orealistiska krav, och ambitiösa rutiner faktiskt hade kostat. Det funkade liksom inte. Men det var också det ända jag kände till.

Att tänka om helt när det kom till mina listor och rutiner var skitsvårt. Men jag var tvungen att byta fokus. I stället för att skriva listor för att effektivisera och maximera vardagen var jag nu tvungen att skriva listor för att komma ihåg det mest nödvändiga, se till att få tillräckligt med återhämtning, strategier för att hantera min prestationsångest, strategier för att ifrågasätta mina egna krav på mig själv och för att göra så lite som möjligt. Det kändes helt fel men det blev ett sätt att lura mig själv. Rutinerna och listorna var nu i stället för att göra saker långsammare, minimera fokus på prestation och framför allt göra så lite så möjligt för att ge mig själv mer återhämtning. Jag fick hjärntvätta mig själv helt enkelt. Men att bryta mönster, tankesätt, rutiner och vanor var nog det svåraste under hela den här perioden för det gick emot allt jag tidigare trott på, det kändes fel i hela kroppen, och triggade en fruktansvärd prestationsångest. Det krävdes mycket stöd och pepp från min omgivning för att jag skulle orka och hålla i mina nya rutiner och vanor. Jag har fortfarande problem med detta och har dagar där jag blir mer eller mindre driven av min prestationsångest och trillar tillbaka i gamla vanor och rutiner. Även det här kommer bli något jag behöver jobba med under en lång tid framöver.

Ett prioriteringsschema med inspiration från boken, Lycka till med resten av livet,

skriven av Isabel Boltenstern

Hoppas ni tycker temaserien vägen ur utmattning har varit intressant och givande så här långt. Nästa inlägg kommer handla om träning efter en utmattning. Något som varit svårt och har tagit tid att komma tillbaka till. Men mer om det nästa vecka.

Ta hand om er så hörs vi snart! ❤

Praktiska tips i vardagen som utmattad

Hejsan hoppsan, hoppas det är bra med er!

Nu finns det två inlägg om praktiska tips vid långvarig stress uppe på bloggen, det första om sjukpenning och Försäkringskassan och i det andra inlägget om arbetsrelaterad stress. Dagens inlägg blir det tredje och sista om praktiska tips vid utmattning och kommer handla om praktiska tips i vardagen som utmattad. Om du missat dem två tidigare inläggen med fokus på praktiska tips vid långvarig stress, eller dem tidigare inläggen i utmattningsserien gå gärna tillbaka och läs i kapp. Alla inläggen finns under kategorin utmattningssyndrom på bloggen.

Men nu hoppar vi in i dagens inlägg!

Ett viktigt begrepp jag fick med mig från stressrehabiliteringen är ”förändra det som kan förändras”. Min tolkning har varit att underlätta allt som kan underlättas och förenkla allt som kan förenklas. Jag som så länge blivit väldigt styrd av min inre prestationsångest och mina inre krav och måsten blev nu serverad en annan syn på tillvaron där målet var att sträva efter största möjliga återhämtning genom att göra så mycket som möjligt av återhämtande aktiviteter. Jag skulle ljuga om jag sa att jag anammade det här direkt, det tog lång tid innan jag faktiskt förstod vad det betydde och faktiskt började leva så, men jag fick stor hjälp av Herman och min familj att successivt börja hitta olika saker i vardagen som underlättade för mig när jag mådde som sämst. Mycket av dem rutiner och vanor jag hittade när jag mådde som sämst är jag fortfarande stort stöd av idag.

Jag har i tidigare inlägg berättat om hur Herman satte post-it lappar på alla klockor för att jag inte klarade av att se tiden. Det var en sådan sak som verkligen underlättade för mig. Eller alla kom-ihåg lappar och positiva pepp-fraser som kunde få mig lite gladare en väldigt tung och deppig dag. Det kanske inte är något som funkar för alla men ni förstår kanske principen. Inget sätt att underlätta för sig själv är för överdrivet eller fånigt. Alla sätt är bra. 

Däremot tror jag många som lider av en utmattning kan underlätta för sig själv genom att inte sätta sig i olika situationer som riskerar att skapa onödig stress. En vanlig stresskälla för utmattade och en stresskälla som var väldigt påtaglig för mig, var att boka in saker långt i förväg. Att boka in en aktivitet med någon eller bara en träff vara i stort sett omöjligt för mig under en väldigt lång tid. Jag byggde upp så mycket oro och stress av att veta att jag hade till exempel en fika inbokad med en vän eller en middag nästkommande helg med familjen. Jag förstår att det kan låta banalt och fånigt för någon som aldrig själv upplevt ett sådant stresspåslag men för mig kunde ångesten och oron försämra min sömn och dränera min energi från det att tiden bokades in. Såklart kostade det extremt mycket av min energi vilket gjorde att när den bokade tiden kom var jag helt slut och klarade inte av att genomföra den planerade aktiviteten. Att då behöva avboka triggade i sin tur känslor av skuld, skam och misslyckande som dröjde kvar och åt upp all energi en långt efter den inbokade tiden. Jag vill bara poängtera att det handlade om mina inre hjärnspöken och berodde inte på att min omgivning gav mig anledning att känna skuld och skam.

Ni förstår, det bästa jag kunde göra för mig själv var inte boka in någon tid från första början. Men det är svårt då min upplevelse var att mina inre hjärnspöken intalade mig att det fanns en hel del förväntningar, sociala förväntningar från omgivningen och såklart även en egen vilja att göra saker man tycker är kul och mår bra av. I det här var Herman ett stort stöd och hjälpte mig att resonera fram till kloka beslut, sätta gränser och ta obekväma beslut. Nu har ju inte alla den turen att ha en Herman i sitt liv men ta hjälp av någon som är ett bra stöd för dig. En partner, familjemedlem eller vän. Det är viktigt att vara öppen och ärlig med sin omgivning, berätta förutsättningarna och var tydlig med vad du orkar eller inte orkar. Inte minst för ditt eget samvete och för att undvika missförstånd. 

Andra små tips i vardagen som hjälpt oss under min utmattning har varit utkörning av matkassar, brusreducerande hörlurar, bra solglasögon, tydlig kommunikation kring dagsform och ork, sänkta krav på hushållssysslor (som att gemensamt vara helt ok med att det är lite stökigare än vanligt och tar lite längre tid innan man tvättar, städar och diskar hemma), att det är okej att äta lite mer hämtmat under en period när det inte finns någon ork för matlagning och dialog kring prioriteringar i vardagen. Just att få hjälp med matkassar har varit en jättestor hjälp i vardagen. Planering av middagar, att åka till en mataffär och köpa matvarorna i ett kaos av varor och andra kunder och sedan laga maten var i stort sätt omöjligt för mig under den här perioden. Att få hjälp med planering och inköp av mat var därför guldvärt och vår erfarenhet har dessutom varit att kostnaden har varit ganska likvärdig våra tidigare matkostnader före vi beställde matkassar samt betydligt billigare och hälsosammare än sista minuten lösningen hämtmat flera dagar i veckan. 

Jag har väldigt tur tacksam över att jag har haft väldigt goda förutsättningar till återhämtning i och med att vi inte har några barn eller andra åtaganden som medför ett stort ansvar, som att vara husägare eller driva egna företag eller liknande. Jag har stor förståelse att det kan försvåra förutsättningarna för återhämtning och att flera av mina tips därför inte blir möjliga i en annan livssituation. Men till er vill jag ändå understryka vikten av tydlig och öppen kommunikation med er partner eller familj runt omkring er. Våga be om hjälp!

Det är allt för dagens inlägg. Hoppas det var givande för dig som befinner dig i en utmattning eller för er som har en anhörig som går igenom en utmattning.

Nu har vi tagit oss igenom alla inlägg i serien om utmattningssyndrom! I nästa inlägg kommer jag summera vad jag har lärt mig av min sjukdom och om tiden som utmattad. Jag kommer även berätta mer om vad jag tar med mig vidare i livet. Jag kommer även avslöja temat för nästa serie här på bloggen, så det vill ni inte missa! 😊

Ta hand om er! ❤

/Emelie