Sammanfattning- Utmattningsserien

Hejsan, hoppsan hoppas ni mår bra!

Nu är alla inlägg i utmattningsserien uppe på bloggen och jag hoppas att det har varit givande att ta del av mina erfarenheter av utmattningssyndrom. Om du har missat de tre senaste inläggen, så innehåller de praktiska tips för dig som upplever dig stressad eller har hamnat i en utmattning. Inläggen finns under kategorin utmattning på bloggsidan. I dagens inlägg tänkte jag summera mina tankar och lärdomar från den här perioden och vad jag kommer ta med mig fortsatt i livet efter min utmattning.

Nu hoppar vi in i dagens inlägg!

Att gå igenom en utmattning är skitjobbigt, det går inte att förklara det på något annat sätt. Anledningarna till att man hamnar i en utmattning kan vara många, men det vanligt är att det orsakas av arbetsrelaterad eller känslomässig stress eller kanske ännu vanligare: en kombination av de två.

Jag har funderat mycket på varför jag hamnade i en utmattning. Jag har insett att det är en blandning av arbetsrelaterad stress, skolrelaterad stress, elitidrottsrelaterad stress och känslomässig stress.  Att jag under flera års tid levde ett väldigt aktivt och prestationsinriktat liv, med mycket inre krav och måsten, där jag har varit väldigt styrd av min prestationsångest, har bidragit till min stress. Även känslomässig stress såsom låg självkänsla, ett självförtroende som byggde på mina prestationer, strävan efter att alltid i alla sammanhang vara en ”duktig flicka”, en oförmåga att sätta gränser eller be om hjälp, rädsla för att vara sårbar och mina perfektionistiska beteenden är bidragande orsaker till min utmattning. Jag har även levt under flera år med höga yttre krav och stressfaktorer. Då har min oförmåga att prioritera och dela upp arbetsuppgifter inte gjort det lättare för mig. En annan faktor har varit min osäkerhet och otydlighet kring min på roll på arbetet. Alla ovan nämnda källor till stress har dessutom hela tiden ökat mina skam och skuldkänslor. Ja ni förstår, långvarig stress som leder till utmattning kan vara väldigt komplex och bero på många olika saker.

Min utmattning var på många sätt en livskris eller en identitetskris som gjorde att jag blev tvungen att ta mig igenom den långa och snåriga återhämtningen på mitt eget sätt, jag kunde inte ta några genvägar och det fanns ingen quick fix som plötsligt gjorde mig frisk igen. En stor del av återhämtningen blev att förstå mig själv, förstå varför jag blivit sjuk och sen på nytt lära känna mig själv för att kunna bygga upp ett nytt och mer hållbart liv.

En insikt jag tar med mig är att jag har varit väldigt dålig på att släppa in andra och be om hjälp. Väldigt få människor i min närhet kände till de problemen jag kämpade med, jag var en mästare på att visa upp en positiv och glad sida av mig själv och visade mig ogärna sårbar eller bjöd inte in andra att ta del av mina känslor och tankar.

Min samtalsterapeut på Kognitiva teamet rehab sa något väldigt klokt som jag ska försöka ta med mig framöver. Hon sa att när man delar med sig av sina sårbarheter och ber om hjälp ger man personen man delar med sig till, en gåva. Gåvan att få ta del av det du kämpar med och därmed även bjuda in till en närmare och förhoppningsvis starkare relation. Just det här fick mig att helt att tänka om när det gäller relationer. För mig var det förknippat med både skuld och skam att visa sig svag, sårbar eller otillräcklig. Att vara någon till besvär eller lägga över sina problem på någon annan väckte olust och därför var det lättare att bygga upp en fasad som alltid var positiv och glad och att alltid vara självständig. En del av min återhämtning blev därför att öva på att släppa in andra människor och be om hjälp.

En del i det här arbetet var att öva på att ta plats och säga vad jag tycker och tänker i olika sammanhang. Det är så himla lätt att anpassa sig till situationen, låta någon annan bestämma eller kompromissa med sig själv. Herman började utmana mig att ”våga vara krånglig”, vilket kanske låter lite lustigt men för mig har det blivit ett verktyg för att bli bättre på att stå upp för mig själv. Till en början var det ett verktyg som Herman påminde mig om att använda i olika situationer, till exempel och vi ska ta beslut om kvällens middag och jag säger ”välj du” eller ”spelar ingen roll”. Då drog han det magiska verktyget ”våga vara krånglig” och jag då fick chansen att ändra mig och säga att jag faktiskt var jättesugen på lax. Eller om det var min tur att dammsuga hemma fast jag egentligen var för trött och inte orkade just den dagen. Det här verktyget har hjälpt med små saker i vardagen men det har också blivit lättare att ta med sin tankesättet i andra sammanhang som till exempel på jobbet.

En annan sak jag har jobbat med mycket och även blivit uppmuntrad att jobba med, är att våga vara sårbar. Det som kanske blev det första steget i det arbetet var att vara helt öppen och transparent med mina egna föräldrar. Dem som är några av mina allra närmsta och som jag vill ha en nära och stark relation med, har jag av någon anledning haft väldigt svårt att be om hjälp av. Då menar jag inte hjälp som i att be om skjuts, låna pengar eller fixa praktiska saker. Jag har alltid haft stort stöd av mina föräldrar och har alltid fått den hjälp jag behövt. Vi har en jättebra relation och jag känner mig alltid stöttad av mina föräldrar.

Det jag menar är det där andra, mer diffusa som kan vara väldigt svårt att sätta ord på. I mitt fall har det handlat om flera saker. Att hantera saker såsom känslan av att alltid vara otillräcklig, att behöva lägga ner jättemycket tid och energi för att upprätthålla höga betyg eller andra framgångar och framstå som en duktig flicka och känslan av att känna sig otillräcklig har många gånger varit svår att hantera. Det har även handlat om stressen över att kämpa med att få livet att gå ihop, att känna att det ibland kan vara lite ”knepigt” att passa in socialt eller att känna att man inte har ork eller energi att delta i sociala sammanhang.  Alla dessa osäkerheter kan vara riktiga energitjuvar. Det har varit väldigt lätt för mig att fastna i en ond spiral där stressen över att hela tiden känna att man inte presterar tillräckligt bra eller gör tillräckligt mycket och känslan av ett inre kaos där det finns massa saker man bara måste klara och göra i tid har tagit alldeles för stor plats. För mig har det ibland känts svårt att lista ut hur vuxenlivet fungerar dvs. ”vuxensysslor” som man bara ska kunna såsom att sköta sin ekonomi, ha rent och städat hemma och få vardagen att gå ihop.

Jag vet inte själv vad jag ska kalla allt det här för, det är inte saker som mina föräldrar eller andra i min omgivning hade kunnat ”göra åt mig” men det som skulle ha underlättat för mig hade varit att sätta ord på mina känslor och svårigheter och sedan få känslomässigt stöd och vägledning i att hantera alla dem här sakerna. Jag har insett att jag inte behöver hantera alla saker själv och om jag bara håller allt inom mig själv exploderar jag till slut.

När min samtalsterapeut uppmuntrade mig att prata med mina föräldrar om det här tyckte jag att det var extremt svårt att sätta ord på mina känslor. Till slut skrev jag ner allt och frågade mina föräldrar om dem ville läsa. Att veta att dem visste vad jag gått igenom och vad jag kämpat med under de senaste åren var på många sätt väldigt befriande. Det kändes som att allt det jobbiga plötsligt blev lite lättare och som att vi nu delade på att bära min börda. Det var också väldigt fint att ta del av deras respons och tankar kring mina upplevelser. Jag känner på många sätt att vi kom varandra ännu närmare och det kändes verkligen som dem såg det som en gåva att ta del av min historia.

Vad som också framgick var att mina föräldrar inte förstått vad jag kämpat med och hur tufft det varit för mig. Dem såg ju bara den sidan jag valde att visa, den glada och positiva och framgångsrika tjejen.

Det har varit väldigt otäckt att dela med mig på ett så pass öppet sätt om mina erfarenheter av min utmattning, både genom att prata med andra och att skriva den här bloggen. Oro för vad andra ska tycka, känslan av att vara sårbar och utlämnad och oron för att bli missförstådd har många gånger fått mig att ifrågasätta om jag verkligen vill eller orkar dela med mig på det här sättet. Jag är jättetacksam för all positiv respons jag fått, all kärlek och alla er som har valt att öppna upp sig och dela med sig av sina egna erfarenheter. Att skriva har blivit ett väldigt bra sätt för mig att bearbeta och något jag verkligen tycker om att göra. Förutom det har det varit en väldigt bra utmaning för mig att skriva och prata om jobbiga saker och det är något jag vill fortsätta att utmana mig själv i. Jag vill även hjälpa andra genom att prata om saker jag tyckt varit svårt och kämpat med.

Jag hoppas ni tyckt att det varit intressant att läsa min utmattningsserie. Härnäst tänker jag att vi startar upp ett nytt tema där vi fördjupar oss i vägen ur en utmattning. Här vill jag lyfta lite mer hur man kan förenkla livet som utmattad och vad man kan göra för att må bättre. Dels kommer det handla om hur man kan underlätta för sig själv för att orka vara social efter en utmattning, tankar kring träning efter en utmattning, energibalans och aktivitetsbalans, vardagssysslor, hur en utmattning påverkar ens relationer, gränssättning, konsten att prioritera, göra smarta val och mycket mer. Förhoppningsvis kan jag dela med mig av lite mer verktyg till er som kämpar med stress eller er som har hamnat i en utmattning. Jag hoppas att ni även vill följa den tema-serien här på bloggen!

Tack för ni följt min utmattningsserie!

Vi ses snart igen, ta hand om er! ❤

Arbetsrelaterad stress

Hejsan hoppsan, hoppas ni mår bra!

I förra inlägget pratade vi om hur man ska göra vid ansökan av sjukpenning och kontakt med Försäkringskassan vid en långvarig sjukskrivning. Hoppas ni tyckte informationen var hjälpsam och tydlig. Idag kommer vi fortsätta med fler praktiska tips vid långvarig stress men med fokus på arbetsrelaterad stress. Om ni inte läst det tidigare inlägget om Försäkringskassan kan ni hitta det under utmattningsserien på bloggen.

Men nu hoppar vi in i dagens inlägg!

Först och främst, vart ska man vända sig om man mår dåligt och misstänker att man riskerar att hamna i en utmattning? Mitt första tips är att våga be om hjälp och att våga prata med sin omgivning! Jag vet hur svårt det här kan vara att göra det och jag har själv alltid haft extremt svårt att sätta gränser och säga nej till andra, men man kan inte alltid göra alla till lags på sin egen bekostnad. Då går man sönder. 

Om en stor del av din stress är arbetsrelaterad är det jätteviktigt att du tar upp problemet med din chef. Anställdas välmående och hälsa är chefens ansvar, det finns faktiskt en föreskrift sedan 2016, OSA organisatorisk och social arbetsmiljö, som reglerar detta och talar om hur ditt företag ska jobba med dessa frågor (www.av.se, 2015). Om du har för mycket stress på jobbet är det chefens ansvar att avlasta dig och hjälpa dig att prioritera vad du ska lägga din tid på. Om du arbetar på en större arbetsplats kan du även ta hjälp av ditt skyddsombud (arbetsmiljöombud), din klubb eller till din fackförening, om du är ansluten till en sådan.

Förhoppningsvis kan din chef hjälpa dig på ett enkelt sätt att minska din stress genom att se över din sin arbetsbelastning och dina arbetsuppgifter. Kom ihåg, förutom att det faktiskt är lagstadgat att du ska ha en bra arbetsmiljö på ditt arbete, så gynnar det även din arbetsgivare. När du mår bra på din arbetsplats presterar du bättre. Höga nivåer av sjukskrivningar blir inte bara dyrt och medför stort lidande för dig, det blir även dyrt för ditt företag och kostsamt för samhället (Unionen, 2021).

Oavsett om din stress är arbetsrelaterad eller inte kan det även vara bra att se över andra delar i ditt liv. Alla typer av stress är inte farlig, viss stress kan till och med vara positiv och har historiskt sätt varit en förutsättning för vår överlevnad. Positiv stress kan få oss att känna oss mer kreativa, skärpta och produktiva. Men stressen blir farlig då den pågår under en längre period utan återhämtning och ofta i kombination med till exempel en hög arbetsbelastning på jobbet. 

Om du misstänker att du får för lite återhämtning i din vardag kan ett tips vara att se över vilka aktiviteter i din vardag som tar energi och vad som ger energi. När du gjort en sådan analys kan du sedan försöka prioritera mer tid för dem aktiviteter du upplever som påfyllande av energi. Även det är lättare sagt än gjort, framför allt eftersom våra beslut blir mer vanemässiga och vi styrs mer av den automatiska delen i hjärnan när vi är stressade. Just därför är det väldigt viktigt att bli medveten om vad som stressar oss, vilka beteenden vi får när vi är stressade och vad våra tidiga varningssignaler på stress är för att kunna stoppa den negativa utvecklingen i tid. 

Ta hjälp av människor runt omkring dig! Prata med din partner, mamma, pappa, brorsa, syrra, kompis, granne, kollega, kusin eller någon annan i din närhet du känner att du kan anförtro dig till. Prata om det, fråga hur dem upplever situationen och hur dem ser på din situation. Be om hjälp; hjälp med att påminna dig när du missar saker och hjälp med att uppmärksamma när stressen tar över för mycket. i mitt fall var Den största hjälpen jag kunde få var att bli bromsad och stoppad av Herman när jag själv inte såg varningssignalerna. 

Det var allt jag tänkte ta upp om arbetsrelaterad stress. Hoppas ni tyckte dagens inlägg var givande och att ni fick med er lite praktiska tips på hur ni kan hantera arbetsrelaterad stress i er vardag.

Nästa inlägg är det sista som rör med praktiska tips vid en utmattning. Det kommer handla om olika saker som underlättade för mig i min vardag när jag var utmattad och mådde som sämst.

Ta hand om er! ❤

/Emelie

Referenser:

Unionen. (2021). Drunknar du i jobb? - Låt chefen rädda dig! [online] Tillgänglig via: https://www.unionen.se/story/balans/drunknar-du-i-jobb-lat-chefen-radda-dig  [Hämtad 7 Maj 2022].

www.av.se. (2015). Organisatorisk och social arbetsmiljö (AFS 2015:4), föreskrifter - Arbetsmiljöverket. [online] Tillgänglig via: https://www.av.se/arbetsmiljoarbete-och-inspektioner/publikationer/foreskrifter/organisatorisk-och-social-arbetsmiljo-afs-20154/  [Hämtad 7 Maj 2022].