Hantera jobbiga känslor

Hejsan hoppsan, hoppas ni mår bra!

I det tidigare inlägget (återgång i arbetet) berättade jag om svårigheterna med att börja arbetsträna efter en utmattning. Jag kom även in på hur tufft det var mentalt att möta den plats man tidigare förknippat med stress och oro och där man faktiskt blivit sjuk. Jag tog även upp alla jobbiga känslor som kom när man inte längre kände igen sig själv, varken socialt eller sin egen arbetsförmåga. I dagens inlägg kommer jag fortsatt berätta om hur jag hanterade alla dem jobbiga känslor som mötte mig när jag gick tillbaka till en vardag och inte längre kände igen mig själv. Om du inte läst det tidigare inlägget, läs gärna det så det blir lättare att hänga med i dagens inlägg 😊

Men nu hoppar vi in i dagens inlägg!

Jag vet inte hur jag ska beskriva hösten 2021 och vintern 2022 men jag tror nog att man kan säga att jag utvecklade någon form av depression. Frustrationen över hur långt tid det tog att bli frisk och sorgen över att jag förlorat mitt gamla liv blev i alla fall väldigt svår att hantera. Jag kände mig väldigt nedstämd under en lång period och jag möttes av motvilja och stort motstånd när jag försökte ta mig för att göra saker. Tillsammans med min läkare kom vi överens om att öka dosen antidepressiv medicin och kombinera medicineringen med KBT-behandling via min vårdcentral.

KBT-behandlingen var ett 12 veckor långt program. Behandlingen utgick från arbetsboken Unified Protocol: Diagnosöverskridande psykologisk behandling (Barlow et al., 2022). Behandlingen genomfördes i kombination med föreläsningar och samtalsterapi i grupp och individuellt med psykologen. Behandlingen riktas mot personer med olika typer av känslomässiga syndrom t. ex paniksyndrom, GAD (generaliserat ångestsyndrom), SAD (socialt ångestsyndrom), OCD (tvångssyndrom), PTSD (posttraumatiskt stressyndrom), depression, borderline, ätstörningar, självskadebeteenden med mera. Boken är utgiven av Natur och Kultur och kan köpas via deras hemsida (https://www.nok.se/titlar/akademisk-psykologi/unified-protocol-arbetsbok/)

Arbetsboken

Om jag ska vara helt ärlig var jag inledningsvis ganska skeptisk till att den här typen av behandling skulle hjälpa mig. Jag kände inte igen mig i beskrivningarna för dem känslomässiga syndromen och jag förstod inte hur en behandling som gick ut på att arbeta med och förstå känslomässiga beteenden skulle hjälpa mig med att hantera min stress. Men jag bestämde mig ändå för att ge behandlingen en ärlig chans.

Jag fick lära mig att förstå mina känslor och öva på medveten känslomässig närvaro. För mig blev det väldigt användbart i arbetet med att hantera min prestationsångest. Med hjälp av dem nya verktygen fick vi sedan öva oss i kognitiv flexibilitet, att motverka känslomässiga beteenden och möta kroppsliga förnimmelser genom känslomässig exponering. Jag kommer inte fördjupa mig mer kring KBT-behandlingen i det här inlägget men kanske tar upp det igen i ett annat tema. Jag vill bara poängtera hur mycket behandlingen faktiskt hjälpte mig. Det kanske viktigaste jag fick lära mig av behandlingen var att ingen medicin eller behandling kan ta bort min ångest helt och hållet, men det kan ge mig verktyg och det kan lära mig hur jag själv ska stå emot mitt inre prestationsmonster. Verktyget som jag tror och hoppas att jag aldrig ska tappa bort eller glömma, är förmågan att vara snäll mot mig själv. Jag hoppas att jag från och med nu ska vara min egen bästa vän genom senare utmaningar i livet.

När det kommer till medicineringen hade jag under ca 6 månader tagit en väldigt låg dos av läkemedlet Sertralin Teva, 50 mg, och jag hade inga större problem med biverkningar. Efter denna period gjorde jag en liten ökning från 50 mg till 100 mg. Då upplevde jag inga nya biverkningar men inte heller någon förbättrad positiv effekt. Jag var ganska skeptiskt till det hela och var osäker på ifall det verkligen gjorde någon nytta. Men efter diskussioner med läkare, Herman och min familj kom vi ändå fram till att det var värt att prova att göra ytterligare en ökning. Så i januari ökade vi dosen till max dos för läkemedlet, vilket är 200 mg, med förhoppningen att det nu skulle ge en bättre effekt. Vid den här doseringen fick jag en hel del biverkningar. Illamående och yrsel var nog det jobbigaste. Men även sömnen blev sämre igen, en biverkning som jag först inte förstod kunde bero på den ökade medicineringen men som jag fick berättat för mig senare. Efter ökning till max dos upplevde jag en viss effekt av medicineringen och upplevde att jag mådde lite bättre. Dock vet jag inte om förbättringen berodde på enbart medicineringen, en kombination av medicinering och KBT-behandling, eller enbart KBT-behandling. Varje gång jag träffade min läkare under den här perioden frågade han mig hur jag mådde och ifall jag upplevde en positiv eller negativ effekt av medicineringen. Frågan var lika svår att besvara varje gång. Dels för jag inte kom ihåg tillräckligt mycket av hur jag mådde för några månader sedan, dels för att skillnaderna var diffusa och svåra att sätta ord på. Det var svårt för mig att känna någon tydlig förbättring medan jag var mitt i behandlingen, men i efterhand kan jag definitivt se att medicineringen hjälpte mig att komma ur den värst perioden. Det är trots allt det viktigaste.

Jag vill förtydliga att all min medicinering och KBT-behandling har gjorts i samråd med min läkare. Om du funderar på antidepressiv behandling, eller liknande, är det viktigt att du först pratar med din läkare. Jag vill inte skapa en negativ uppfattning av att den här typen av behandling, men inte heller uppmuntra onödig användning av antidepressiva läkemedel. Jag vill bara berätta om mina egna erfarenheter. Däremot är det viktigt att komma ihåg att alla svarar olika på antidepressiv medicinering och alla får olika god effekt. Jag uppmuntrar er till att läsa på noga kring läkemedel och dess biverkningar före ni påbörjar någon form av medicinering. Information kring läkemedel kan läsas på FASS hemsida. (www.fass.se) Slutligen vill jag understryka att det är väldigt viktigt att göra alla typer av förändringar i medicinering i samråd med din läkare. Både insättningsperioder, ökningsperioder och utsättningsperioder kan förvärra dina symtom och biverkningar under några veckor och bör därför göras stegvis. Detta är självklart något som din läkare kommer att informera om.

Frågan kring huruvida man ska sätta in en behandling av antidepressiva läkemedel kan ibland framstå som kontroversiell och i alla fall jag upplever att det finns starka åsikter både för och emot. När jag själv blev erbjuden antidepressiv behandling var jag ganska negativt inställd och det kändes fel om det verkligen inte var den absolut sista utvägen. Jag tyckte att det kändes som ett misslyckande eller en svaghet att behöva en sådan behandling.

Så här i efterhand tror jag ändå att medicineringen hjälpte mig att ta mig över den värsta tröskeln och därav blev en förutsättning för min återhämtning. Jag tycker att det är synd att jag oroade mig så pass mycket över beslutet att påbörja behandlingen. Det var ju inte som att jag hade brist på ångest i det här skedet. I det här skedet var min uppfattning att den allmänna synen på antidepressiva läkemedel var väldigt negativ. Jag vet inte och tror inte att det stämmer, men det var så jag upplevde det då. Jag tror att det kunde sparat mig lite energi i ett läge då energin lös med sin frånvaro, att inte lägga så stor värdering vid antidepressiv medicinering.

Personligen vill jag inte fortsätta behandlingen mer än nödvändigt då jag upplever dem biverkningar som jag drabbas av som en för stor nackdel. Jag tror det är viktigt att komma ihåg att alla är olika, alla svarar olika på olika typer av behandlingar, och alla har olika behov av olika behandlingar. Därför ska man inte jämföra sig med andra, framför allt inte när det kommer till medicinering. Och av den anledningen bör man inte heller lägga sig i eller ha åsikter om hur andra behandlar sina problem.

Jag hoppas att det har hjälpt er att få insyn i hur jag har hanterade mina problem. Jag har fått med mig bra hjälpmedel och verktyg men är inte på något sätt färdiglärd. Det här är ett pågående arbete för mig och något jag förmodligen kommer behöva kämpa med under lång tid framöver.

Jag vill passa på att påminna om att jag har startat en instagram som ni kan följa för att snabbt få uppdateringar om när jag publicerar ett nytt inlägg eller annat kul. Jag kommer att försöka publicera ett inlägg i veckan, men detta kan variera beroende på ork och lust.

Vi ses, ta hand om er! ❤

Referenser:

Barlow, David.H; Sauer-Zavala, Shannon; Farchione, Todd J.; Murray Latin, Heather; Ellard, Kristen K.; Bullis, Jacquline R.; Bentley, Kate H.; Boettcher, Hanna T. och Cassiello-Robbins, Claire. 2020. Unified protocol Arbetsbok. 2. uppl. Stockholm: Natur & Kultur.